Borensberg IF Damlag

VI ÄR TILLBAKA!!

Fotbollssäsongen är igång och allt känns därmed lite mer rätt igen helt plötsligt. Vi har haft en ganska tuff vinter med oklara besked om tränare och truppen men nu är vi nog med på banan igen! Låt oss börja från börja

 

Förra säsongen var alltså Tommys och Roggas sista säsong för denna gång. Mycket trist självklart och det var bara för oss att börja dra i alla trådar vi hade för att finnna en ny tränarstab. Efter en hel del telefonsamtal hit och en hel del telefonsamtial dit stod det klart att våran nya tränare inte skulle bli någon mindre än Ibrahim "Ibbe" Beganovic. Ibbe har nu fått uppgiften att leda hela seniortruppen, både damer och herrar. Skönt tänkte vi, nu har vi en tränare. Men det återstod fortfarande vissa problem. Nu fick vi istället ge oss ut på jakt efter hjälptränare och andra personer runt omkring. Vi hade möten åt höger och vänster, slog våra kloka huvuden ihop och vände på alla stenar vi kunde hitta. Efter mycket letande kom Tomas Johansson som en skänk från ovan. Vem är då Tomas? Jo, han har två döttrar, Frida som spelade i damlaget förra året och Sara som spelar i F02 så han kände att han ville involvera sig i fotbollen lite extra. Förra året kunde vi se honom stå vid sidan av planen som en peppande förälder men nu skulle han alltså ingå i ledarstaben. 

Efter ytterligare några veckor tillkom även Rune Kindahl Hepper som lagledare och vi kände mer och mer att detta kunde bli riktigt bra. Tyvärr blev inte lyckan allt för långvarig då Tomas var tvungen att säga ifrån sig uppgiften som ledare då tiden inte riktigt räckte till. Det blev ett tufft tillbakaslag men som tur var fixades det ganska fort. Staffan Bartholdson (Pappa Barthis) dök upp som räddaren i nöden då han saknade oss så det gjorde ont och kände att han behövde komma tillbaka till oss (Det är så jag hört att det var i alla fall ;) ). Även Ingvar Hård och Göran Tilly är med på ett hörn och styr upp laget och allt runt omkring vilket uppskattas något enormt!!

"Men ska hon inte börja skriva om matchen snart??" Jo, det är klart att jag ska! Nu.

 

Vi fick alltså spela vår seriepremiär på hemmaplan!! Det var strålande väder och det kändes allmänt göddigt. Motståndet var inga mindre än Zeros som hunnit spela en match redan förra helgen mot Östria Lambohov/Vikingstad och då vunnit med 8-0. Jag har förstått att de fått tillökning av LSW-spelare och att de skulle vara ett ganska starkt lag. Vi började med 30 minuters taktiksnack uppe i BIF-gården. Det var mycket att ta in på en gång och huvudet kändes lite överfullt men det var bara att försöka tagga igång. Vi hoppades att vår uppdaterade spotifylista skulle hjälpa oss en bit på vägen. Uppvärmningen var inte den bästa. Vi slog felpass och hittade inte riktigt varandra vilket kändes lite oroväckande. Men när vi hade gått in, bytt om till matchtröjorna, druckigt lite vatten och lyssnat på Ibbes råd förstod vi att det var en sista sak vi behövde göra innan matchen för att komma igång ordenligt. Självklart ställde vi oss i en ring, tog varandras händer och skickade signlen om att vi var ett; en för alla, alla för en. VINNA HANDLAR OCH VILJA! 

Zeros vann slantsingligen och fick välja sida, surt för oss. Vackert väder med solsken i all sin prakt men för en målvakt kan den där solen ställa till det ordentligt och vi vill ju inte ha en blind målvakt. Det var bara att bita i det sura äpplet. Matchen startades och jag tror att vi alla kände oss lite vilse, vi har ju trots allt enbart två träningsmatcher i benen. Vi fick ta emot en hel del smällar från Zeros som gick in tufft direkt till skillnad från oss. Det var segt och vi var inte riktigt igång. Zeros hade övertaget och de första minuterna var vi nästan enbart på vår planhalva men allt eftersom matchen gick kom vi in i matchen men det var fortfarande långt ifrån hur vi har spelat tidigare. Det blev en hel del byten under matchen och några, bland annat Barthis, fick nog spela på de flesta positioner förutom målvakt kändes det som. Hur som helst så lyckades vi hålla upp och första halvlek avslutades 0-0 trots att båda lagen haft en del vassa målchanser.

I andra halvlek märktes det att Zeros fått lite nya direktiv på hur de skulle spela vilket det ändå kändes som vi läste in relativt fort. Dock lyckades vi inte med pressen utan lät Zeros stå och lägga upp bollen vilket resulterade i ett mål i baken i 47:e minuten. 0-1.
Ett tag in i andra halvlek började vi spela mer och vi vågade utmana mer, vi blev tuffare i vårt spel. Vi visade framfötterna och Ellen, Sjösvärd och Herman hade en hel del lägen men det var Annelie som lyckades trycka in bollen på en snyggt slagen frispark av Erika i 64:e minuten. 1-1. Vi fortsatte rulla på och vi hade kunnat trycka in en och annan boll om vi bara tagit tillvara på våra alldeles fantastiska lägen. Dock var inte så fallet och klockan tickade iväg. Vid en hörna slagen av Erika slängde sig Zeros målvakt för att få bort bollen. Det enda problemet var att Annelie var där så målvakten landade på Annelie vilket resulterade i ett öronbedövande skrik, riktigt obehagligt. Annelie sa efter matchen att det kändes som att hela ryggen hade böjt sig så att första tanken var att hon skulle bli förlamad. Som tur var så var det inte så illa utan de båda ställde sig upp och fortsatte spela och i 86:e minuten lyckas Annelie trycka in ytterligare ett mål. 2-1 vilket även blev matchens slutresultat!

Det var som skrivet tidigare inte våran bästa match. Vi var inte riktigt så tuffa som vi borde varit och vi lät Zeros hålla i bollen alldeles för länge. Något annat som vi kom överrens om att förbättra är vår kondition då det blev vädigt rörigt när folk behövde byta för att vi helt enkelt inte orkade. Så nu är det bara att ge sig ut i spåret!

 

Roliga och positiva saker som bör lyftas fram:

• Jonna och Sara från F02 var med och spelade och det med bravur. Det första Jonna gjorde var att komma in och löpa förbi Zerosspelare efter Zerosspelare för att sedan slå en perfekt passning upp på högerkanten. Härligt!
• Vi var jättemycket folk! Vi har haft det lite knapert med folk men vi var alltså 16 spelare med! Det kan kanske ses som lite väl många på en match men kul att se att det finns spelare!
• Carro Herrstedt spelade sin första match med oss och det som min mittbackskompanjon. Det är inte alla som kan komma in i ett nytt lag och bara lira sådär. Härligt att se!